Studieresan 2016

Skrivet av arboretumnorr den 22 september 2016

Dagbok dag 1. 3 september 2016

En gråmulen morgon i början av september stod några få intresserade  arboretvänner, på Arlanda och väntade in alla deltagare till resan till Uppsala och Ekolsund.  Vi startade mot Uppsala och första stopp blev Sveriges Lantbruksuniversitets nya visningsträdgård, den så kallade kunskapsparken, på campus Ultuna.  Vi hade ingen personlig guide, men parken var pedagogiskt genomtänkt och försedd med informationsblad, växtlistor, på varje avdelning. Parken är indelad i olika delar som Staden och Trädgården, Rosarium, Ullbo och ängsprovytor. Vi besökte inte provytorna med olika gräs. Trots duggregnet gav designen med terrasser och samlade planteringar i upphöjda stenpartier eller bänkar ett inbjudande intryck. Som i alla nyanlagda trädgårdar var träden små men perenner och annueller var väl representerade.  Alla växter presenterades med latinska och Svenska namn på löstagbara informationsblad, ett system som också senare återfanns i Enköping. Växtlistorna i kombination med enkla kartor visade sig vara en bra vägledning. Planteringarna på de olika områdena följde inte Linnés systematik eller någon annan tydlig uppdelning utan var snarare smakfullt planterade växter som i form och färger kompletterade varandra.  Där det fanns ex. vis en idegran (Taxus), eller en en (Juniperus), där fanns i regel också andra arter i samma familjer. Antalet arter av växter var imponerande på en så förhållandevis liten yta. Man kan se kunskapsträdgården på SLU även på nätet. Kunskapsträdgården på SLU i Uppsala är värt ett besök.

Med ingångar från kunskapsparken ligger fd. professorsbostaden Ullbo men en trädgård som sluttar ned mot en branddamm. Där uppenbarade sig också många intressanta uppvuxna träd och buskar. Magnolior och Rododenderonarter, tallar, olika körsbärsarter, benvedsarter och arter av enar var bara några exempel från den inspirerande trädgården. Vi hade nog alla olika favoriter där ovanför näckrosdammen. Sören var mest imponerad av de fina Kinesiska sekoviorna (Metasequioa gluyptostroboides) .

Efter att chauffören kört hyrbilen mot med en betongbänk fortsatte färden mot Uppsalas Botaniska trädgård. Där blev vi väl mottagna av akademiträdgårdsmästare Thomas Zicha, en mycket kunnig botanisk systematiker.  Vi guidades runt i ”Botán” och startade genast framför en äkta kastanj, för att sedan fortsätta och granska de träd som normalt står i krukor i orangeriet och som nu flyttats ut. Den gamla anrika trädgården har mängder av imponerande uppvuxna lövträdsarter från Skandinavien och andra delar av världen. Bokar, askar, lindar, kastanjer och många andra träd fick oss att till slut längta efter en lunch, som vi också intog.

Efter lunch var det dags för en biltur till Enköping.  Enköpings parker är kända för alla blomsterälskare i hela landet. Här finns stora parker bla Drömparken, små gröna oaser, fickparker, och rosparker bl.a. Pastor Sparks park.  Vi gick i sakta mak längs åpromenaden som i år hade temat ”Toner i trädgården” och det fanns verkligen många granna perenner att skåda på en kort vandringssträcka.  Den mest berömda parken är Drömparken designad av den kände Piet Oudolf. Den har så mycket grönska att granska se så vi stannande en låg stund. Vi skulle kunnat ägna en hel dag bara i Enköping och stan är värd ett besök vid olika årstider, för de stora planteringarna går att se i olika dräkter. Senare på eftermiddagen närmade vi oss fisktorget där restaurangerna gömde sig bakom kärrek, manchurisk valnöt och kaukasisk vingnöt. Där intog vi en middag och Börje Drakenberg anslöt sig till gruppen.

Efter middagen gick färden i höstmörkret till Ekolsunds slott (som förut var känt för sitt slott och Arboretum men nu kanske mer känt för TV-produktionen ”Biggest looser”).

IMG_17771IMG_17881IMG_17791

 

Dag 2. 4 september 2016

Solen tittade fram när vi vandrade ner från gästlogiet ner till Ekolsunds värdshus där en god frukost, tillagad av slottsherren Nils Lidbaum, väntade. Börje och Nils hälsade oss välkomna. Vi startade efter lunch uppe vid det ofullbordadae slottet med att få höra berättelsen om Ekolsund. Det blev en kortfattad historielektion som började på 1700- talet med Gustav den 3:e och slutade med familjen Kempe och de nya ägarna Raja Ohlin och hennes son, den ovan nämnde Nils.  Den historiska berättelsen finns att läsa om och de planterade träden berättar också en historia. Börje Drakenberg kan också göra berättelsen trevlig och vi började med att titta på silvergranar (Abies alba). De konkurrerade bara med kustgran (Abies grandis) i storlek. I Wikipedia står det att kustgranen växer i Danmark och i de sydligatse landskapen i Sverige och kan bli 34 meter hög. Men då har nog författarna aldrig varit på besök på Ekolsund.  Enligt Börjes mätningar såg vi sådana granar som var långt över 40 meter. Under alla omständigheter mycket imponerande träd med god föryngring. Ekolsunds arboretum liknar inget annat i Sverige, här är träd planerade i olika tidsepoker, av olika personer som haft olika syften med planteringarna. Trots det så har Börje lyckats gallra, plantera och välja ut träd så att det nu finns en fantastisk samling av träd och trädarter som verkligen kan presenteras. Stora delar av Ekolsunds arboretum, ca 16 hektar, består idag av ganska tät blandskog med främst silvergran uppblandad med kustgran, nordmannsgran, jättethuja, serbgran, gran, turkgran, douglas, tall, makedonisk tall, rödek och ek. Det finns ca. 180 arter av träd och buskar. Bland trädsläktena märks ädelgranarna främst med omkring 20 arter. Även släktena gran, tall, thuja, hemlock, lönn, ek, björk, körsbär, poppel, rönn, oxel och vide representeras med ca 8 arter vardera. Till dessa sällar sig mer unika träd som ginkgo, tulpanträd, kryptomeria, katsura, kinesisk sekvoia, robinia, äkta kastanj, korkträd, valnöt, vingnöt, humlebok och jättelika, äkta Ornäsbjörkar. Ja, hela dagen ägnade vi oss åt att begrunda trädsamlingen. Nils serverade oss grillad korv till lunch så vi klarade av allt i skogen och solen sken trots väderleksrapportens varning om regn.

På eftermiddagen efter en sista titt på en 47 meters silvergran var det dags att vandra till bilen och åka tillbaka . Gruppen splittrades i Enköping och på Arlanda, alla överens om att det varit en lärorik resa.

Vid pennan Jan-Erik Hällgren

IMG_17951  IMG_17961 IMG_18001