Den östamerikanska tujan, Thuja occidentalis är den mest kända av jordens fem tuja-arter, då arten mycket tidigt fördes över till Europa och, främst olika pelarformiga varianter, sen länge har varit vanliga i våra trädgårdar. Thuja betyder ungefär doftande växt eller rökelse. Det svenska namnet är kort och gott ”tuja” men ett äldre namn var livsträd som syftade på den friska gröna färgen året runt. Utbredningsområdet täcker den östra halvan av Kanada där den framförallt är en våtmarksart i den boreala barrskogen.
I Sverige går den att odla i zon 6 i bättre lägen. Hela släktet Thuja hör hemma på norra halvklotet och vi har fyra av de fem arterna i Arboretum Norr. Den västamerikanska jättetujan är ett av jordens största träd, medan den vanliga tujan (T. occidentalis) har blygsamma 34 m som höjdrekord i södra Kanada. De största exemplaren av våra 30-40 åriga individer, har idag en höjd av dryga 10 m. Tujan kan bli mycket gammal, förmodligen upp mot 2000 år. Det förekommer också spridda tuja-populationer längre söderut, långt ned i östra USA, och då växer den tillsammans med olika lövträd som finns i rik förekomst där.