Det finns ca 30 arter av Popplar, man brukar dela in dem i sex olika sektioner. De är dioika (grekiska =två hus) träd dvs tvåbyggare och har alltså han- och hon träd. Med det följer att de är genetiskt olika och det finns en stor diversitet eller genetisk skillnad mellan träd, vilket borde vara bra för mångfalden. Det medför också många olika hybrider. Den molekylärgenetiska forskningen på popplar är och har varit intensiv, främst för att de har ett litet genom, 19 kromosomer där ”könsbestämningen” ligger på kromosom 19. Det blev därför det första trädet som man kunde kartlägga alla gener på och amerikanen Dr. Gerald Tuskan fick i år Marcus Wallenbergpriset för denna bedrift. Idag har många arter sekvenserats och analyserats. Forskare i främst Kina, USA, Frankrike samt Sverige inte minst på Umeå Plant Science Center (UPSC) jobbar med poppel som en modellväxt för träd med molekylära och andra metoder. Intresset är stort då man söker efter snabbväxande träd som kan nyttjas för framställning av nyttigheter bla. biobränsle samt koldioxidlagring m.m.
Popplarna beräknas ha uppkommit för ca 44-miljoner år sedan. De tillhör familjen videväxter (Salicaceae) där de festa arterna är snabbväxande. Att de är lättrotade med sticklingar är någonting som varit känt sedan mycket länge bevisligen sedan Romarriket, där gator i Italien kantades av poppel. Kända undantag från lättrotade är Asp och Hybridasp. En förökningsform för Asp är att använda sig av rotskotten. Hybridaspar brukar förökas i laboratorier med knoppmeristem. När forskare började undersöka Poppel fann man många olika, ofta lokala, former. Det är inte underligt då vi vet att de lätt sprids via rotskott eller sticklingar som snabbt rotar sig. Det finns därför ett flertal hybrider och underarter att jämföra.
I arboretet i Baggböle finns tre former av aspar den vanliga Asp (Populus tremula), Masurasp (P. tremula var. Carelica) och Pelarasp (P. tremula ‘Erecta’) samt två varianter av Jättepoppel (P. trichocarpa) och( P. trichocarpa ‘Kiruna’). Exempel på hybrider är Kanadapoppel (Populus × canadensis), Ontariopoppel ( Populus × jackii) samt hybridasp (Populus × wettsteinii). I campusarboretet finns också Asp och Balsampoppel ( P. balsamifera) den art som redan på 1700-talet kom till Sverige. Balsampoppeln kan man känna igen på våren bara på den friska doften av balsam. I Umeå centrum finns det fler planterade popplar. Några exempel : äkta balsampoppel hittar ni vid Rågången ovanför Axtorpsvägen, och inte långt därifrån en gråpoppel ( Populus x .canescens) på Orienteringsstigen. Kanadapoppel finns vid Sävargården. Jättpoppeln finns också vi Elsa Beskowgymnasiet. Jämtlandspoppeln (P. balsamifera ”Elongata”) finns på Universitetscampus och där kan ni se en allé av Ontariopoppel. En kinesisk poppel (Populus simonii) finns i Hedlundaparken vid Skolgatan. Lagerpoppel (Populus laurifolia) hittar ni vid Stadshuset på Hovrättsgatan. Ålidhem uppvisar en Furstepoppel (Populus `Rasumowskiana`).nära Ålidhemsskolan. Det finns än fler popplar i staden men trädgårdsfolk brukar akta sig för dem då snabbt tar plats och dessutom då alla inte gillar rotskott som kan komma upp. Asp är liksom björk ett pionjärträd. Den kan växa på flertalet ståndorter, är vindtåliga men producerar bäst på finjordsrika moränmarker med god vattentillgång. Aspen har ett stort naturvårdsvärde som värdväxt för många arter. Den kan bli hela 300–400 år, men så gamla träd hittas nästan bara i norra Sverige. Om ni vill plantera en poppel eller asp vad ska ni välja? Aspen med sina dallrande löv är ett säkert kort. Vill man snabbt ha ved ska man välja hybridasp, som går mycket bra på åkerjord. Balsampoppeln har varit populär sedan länge och Jämtlandspoppeln som är en varient av denna art går bra i Umeå. Vill ha någon lite mer ovanlig finns det att välja på. Varför inte den japanska poppeln (Populus maximowiczii) som är ett av de vackraste träden i poppelsläktet. Dess stora, tjocka och vackra runda blad ligger prydligt mellan varandra i lager på de platta grenarna. Bladens ljusa undre sidor liksom belyser trädets skugga. Honträden har till och med över 20 cm långa hängen. De blad med höstfärg som fallit till marken skulle väl passa i blomsteruppsättningar och kransar. Den japanska poppeln växer naturligt i ryska fjärran östern, Kina, på koreanska halvön och de japanska öarna. De naturliga växtplatserna är soliga tidvis översvämmade ängar och åstränder. I naturen växer trädet ända till 40 meters höjd. Även i Sverige växer den japanska poppeln snabbt till ett stort träd. På arboretet Mustila i Finland har den japanska poppeln varit det träd i släktet som klarat sig bäst. I försöken finns många provenienser från Hokkaido och alla har vuxit bra och är friska.
