Uttrycket eller vandringssägnen anses härstamma från en skomakare i Stockholm som satt upp en lapp på sin bod med meddelandet att den var stängd för semester mellan hägg och syren. uttrycket kan tolkas på många sätt men vi som är inskränkta tar det bokstavligt och funderar på hur lång är tiden mellan den doftande blomklasar hos häggar och syrenens än mer iögonfallande och doftande blommor.
Om vi börjar med trädet Hägg, så hör det ju till den enormt stora och sammansatta Familjen Rosaceae-Rosväxterna och släktet Prunus- stenfruktsträden, med ca 200 arter. Släktets mest bekanta träd för oss är troligen fruktträden körsbär, persika, mandel och plommon men här finns också hägg. Namnet Prunus kommer från latinska namnet för plommon.
Häggen liksom andra Prunusarter har sk racemös tillväxt och mer eller mindre kraftig kortskottsutveckling. (Racemös tillväxt betyder att nya topp och grenskott skjuter ur spetsknoppar, och resultatet blir en rak stam och raka grenar och utvecklar en mer eller mindre konisk eller kägelformad krona. Sidoknopparna är gyttrade i skottspetsarna och då bildas grenvåningar ungefär som hos gran och tall. Barken är mörk, och om den skadas flödar sk. gummiutsöndringar ur skadorna och vid kvistbrott. De flesta Prunusarterna tål inte beskärning (de har få eller inga vilande knoppar). Prunusarternas sågtandade spiralställda blad kännetecknas av glandlaer på bladskivans bas och bågformiga nerver i bladkanten som syns tydligt på undersidan.
Prunusarter blommar tidigt och är symbol för att varma dagar har kommit och våren är här. Blomningen infaller samtidigt som bladen börjar slå ut. En del har som vi vet eftertraktade ätliga frukter men också några mer illasmakande. En del är bittra och en fin översikt av nedärvningen av det starka giftet amygdalin (som finns rikligt i tex bittermandel) och omvandlas till cyanväte (blåsyra) i magsäcken finns hos Prunusarter och har fint beskrivits av prof. em. Lars Olof Björn vid Lunds Universitet. Artikeln återfinns om ni är intresserade på nätet (Prunus: Vackert, gott och giftigt för människor och djur. Björn L-O. 2018. Svensk Botanisk tidskrift 112(5) sid 318-328). Häggens frukter smakar som bekant inte särskilt gott. Den undgår på så sätt också att bli betad av djur, men vissa fågellarter äter dem. Trots smaken har man historiskt utnyttjat hägg till att göra gele. Saften från häggbär används också i likörer och till växtfärgning.
Häggen Prunus padus, växer i Sverige ofta ut till en buske eller träd med hängande grenar som lätt slår rot. Häggen släktingar slån (Prunus spinosa) och krickon (Prunus institia) blir bra buskar. Häggen är skuggtålig och uppträder som sekundärträd till skillnad från många andra arter i släktet som är pionjärträd. Den kan bilda ganska täta snår speciellt i sumpigare områden. Padus kommer från det latinska namnet på floden Po i Italien och ger en hint om växtplatser. Häggen angrips relativt ofta av häggspinnarmal som spinner in hela trädet och kaläter detsamma. Träden överlever ett sådant angrepp. I Norrland har näverhäggen (Prunus maacki) med sin glansiga bark blivit populär i trädgårdar och den finns också i Arboretet. I norra norrland och norra finland växer också nordhägg (Prunus padus ssp. borealis).
Om häggen symboliserar vårens absoluta höjdpunkt så symboliserar syrenen försommaren.
Syren (Syringa vulgaris) som tillhör syrenväxterna (Oleacaae)med Olivträd och 23 andra släkten och ca 650 arter och är den som i Sverige har blivit mycket populär genom sin blomning. Släktingarna är också uppskattade ex vis Jasminer (Jasminum) och Forsythia. Det sägs att syrenen kom till Sverige på 1500 talet i och med att kungahuset inte kunde visa upp den blomning i trädgården som andra kungahus i Europa stoltserade med i sina buoganvilleträdgårdar. Adelsn ansåg att någonting som symboliserar blomprakt måste införskaffas och då blev valet olika syrenarter. Syrenen härstammar från sydöstra Europa. Oavsett om det är sant så imponerar också syrener med sin blomprakt. Syrenbuskarna har parvisa sittande blomställningar i spetsen på kvistarna i äggrunda klasar. Kronan kan vara vit eller mörklila, eller någon mellanform som blekt blå eller svagt lila. De avger en doft som i regel beskrivs som behagligt söt eller något annat positivt. Bladen är spetsigt äggrunda enkla helbräddade med hjärtlik bas. De blommar i slutet av våren och på försommaren De fälls på hösten. Barken är grå och skrovlig och flagnar lite på äldre buskar. Bondsyrenen (Syringa vulgaris) är den mest spridda av arterna, men ungersk syren men i norrland syns även norrlandsyren (Syringa x henryi), luddsyren (Syringa villosa) längre söderut syns ädelsyrenerna. Ädelsyrenerna började med förädlingsarbetet som startade på 800 talet och blomklasarna och blommorna blev större. Den mest bekanta är möjligen sorten ”Andenken an Ludwig Späth”från 1883. I Bergianska trädgården i Stockholm finns ca 40 arter och sorter av Syrener. Det kommer säker fler med tiden, men nu är det dags att gå ut och beskåda vad vi har i Arboretet och i trädgårdarna.