Balsamgranen kommer från Nordamerika och har ett stort öst-västligt utbredningsområde i framförallt Kanada. Arten växer relativt långsamt och blir sällan gammal på grund av rötskador. I Sverige blir trädet 15-20 m högt med en årlig tillväxt på ca 15 cm. Växtsättet är kägelformat med regelbundna grenkransar. Kottarna är upprättstående och före mognaden starkt violettröda. Balsamgranen trivs bäst i något fuktig jord och anses i Sverige vara härdig till och med zon V.
Artepitetet ”balsamea” såväl som det svenska namnet, syftar på den rikligt förekommande och doftande kådan. Kådan är lätt åtkomlig i de stora barkblåsorna på stammarna och tappades förr och salufördes. Kådan som kallades ”Kanadabalsam” användes för sammanlimning av linserna i optiska instrument och för inbäddning av preparat för mikroskopstudier och var en viktig exportprodukt för Kanada. I Kanada är arten också ett viktigt massavedsträd beroende på att den förekommer i så stor mängd. Dessutom är det den populäraste julgransarten i Nordamerika. De platta skotten med de långa, sköra barren vinkelräta mot skottaxeln är bra kännetecken för balsamgranen.
Balsamgranen är dock inget snabbväxande träd, de stora Balsamgranarna i arboretet är uppdragna från frö skördat 1978 i Arboretum Mustila, Finland. Dessa är ca 15m höga i dagsläget, medan dom mindre som är flyttade från SLU försöksstation i Öjebyn 2014 bara är ett par meter höga.