Död ved – en livsviktig resurs

Här i arboretet arbetar vi ständigt med omtanke om den biologiska mång­falden av alla arter, även om vi givetvis har mest fokus på träden och bus­karna. I de geografiska delarna av arboretet vill vi på sikt visa upp natur­skogsliknande miljöer och en av de viktigaste komponenterna i alla typer av naturskogar (skogar opåverkade av människan) världen över, är död ved i form av stående (torrakor) och liggande (lågor) döda träd. Den döda och multnande veden utgör livsmiljö för mängder av organismer, t.ex. lavar och vedsvampar. I dag har detta för dem nödvändiga substrat, blivit en bristvara på grund av modernt skogsbruk och annan mänsklig markanvändning.

Denna viktiga resurs försöker vi därför hela tiden bevara och återskapa i vårt arbete med skötseln av arboretet. Vildväxande svenska träd måste hela tiden fällas för att det skall finnas tillräckligt med plats, ljus och näring, för de träd och buskar vi planterar. När vi fäller träd försöker vi så långt möjligt att skapa högstubbar och de fallna träden får oftast ligga kvar där de faller. Detta för att värna biologisk mångfald, men också för att efterlikna förhållandena där (oftast på ett brandfält) arterna vi planterar naturligt skulle ha grott.

Olika svampar som är knutna till döda träd brukar dyka upp redan efter ett par år på nyligen fallna träd. Inventeringar har också visat på ett ovanligt rikt insektsliv i arboretet; dessa insekter gynnas också av död ved och av vedsvamparna. Att det finns mycket insekter betyder i sin tur att det finns mat till ett stort antal fåglar, och arboretet är en av de bästa fågellokalerna i Umeåtrakten. Inte minst attraherar den döda veden hackspettar och all svenska arter utom den sydliga gröngölingen ses årligen i Baggbölearboretet (läs mer om fågellivet här).

På skyltar ute i arboretet finns mer information om vårt arbete med naturvård och biologisk mångfald, ett arbete som också stöds av Naturvårdsverket genom den lokala naturvårdssatsningen, LONA (läs mer om vårt LONA-projekt här).