I den nedre (södra) delen av östra Nordamerika i arboretet löper en mycket bördig ravin nedför slänten. Marken är här nästan helt täckt av strutbräken, Matteuccia struthiopteris. Det är faktiskt inte så dumt att dessa stora bestånd av strutbräken finns just i denna del av arboretet, då arten har en cirkumpolär utbredning och är mycket vanlig i just östra Nordamerika. Visserligen rör det sig om en annan varietet (var. pensylvanica), men skillnaden är ytterst marginell. Hur som helst en mycket vacker växt med de meterhöga skirt gröna strutarna.
Ett äldre svenskt namn på växten var foderbräken då den, där den har varit vanligt förekommande, har använts som foder till kreaturen. Den går också bra att koka eller woka och äta själv och i år (2014) utsågs arten till årets ätliga perenn!
Förutom ormbunkar finns det förstås en hel del planterade träd och buskar längs ravinen. Dom allra nyaste tillskotten består av Amerikansk humlebok, Ostrya Virginiana, och Gulbjörk, Betula alleghaniensis. Äldre planteringar innefattar b.la. Asklönn, Acer negundo, Virginahägg, Prunus virginiana, och Glansros, Rosa virginiana.