I de nordvästra delarna av Kanada och USA växer många av jordens största barrträd och flera av dessa arter klarar sig fint även i vårt klimat. Här kan du vandra i bestånd av Coloradogran (Abies concolor), Svartgran (Picea mariana), Sitkagran (Picea sitchensis), Contortatall (Pinus contorta) och Tamarack (Larix laricina). Douglasgranar (Pseudotsuga menziesii) och Berggranar (Abies lasiocarpa) som planterades då arboretet anlades har i dag blivit stora träd. Omfattande nyplantering av dessa arter har också skett de senaste åren, speciellt runt Lägdaleden. Här finns också Gamla hemlocken, en 90-årig Bergshemlock (Tsuga mertensiana), som var 50 år gammal och en meter hög när den anlände till arboretet i början av 1980-talet. Missa heller inte den säregna Purpurgranslänten, som understryker betydelsen av att välja härdigt växtmaterial för plantering på våra breddgrader. Den proveniens som valdes till denna plantering var inte den bästa, för de unga träden frös tillbaka kraftigt när skotten stack över snön på vintern. Detta ledde till säreget formade träd som bredde ut sig under snön, men som växte dåligt på höjden. Precis som västra och östra Nordamerika i verkligheten skiljs av stora grässlätterer, utgörs gränsen i arboretet av ängsmarker. Här rinner också ockrabäcken vilket förgyller platsen och lämpar sig ypperlitg för en picknick i det gröna. För er som hellre vill grilla eller värma er vid en varm brasa har en ny grillplats anlagds tvärsöver cykelvägen, med utsikt över älven.
Alldeles när man passerat spången mellan Östra och Västra Nordamerika står till höger om stigen en samling vitgranar (Picea glauca). Proveniensen är från Kenai-halvön i Alaska på 60:e breddgraden. Allmäntillståndet är gott och tillväxten god. Till vänster om dessa står ett bestånd av sitkagran (Picea sitchensis) som just på Kenai-halvön växer tillsammans med vitgran. De bildar där en naturlig hybrid, Picea × lutzii, som ofta används i skogsbruket bl.a på de Brittiska öarna. Både sitkagran och hybriden är vindtåliga och motsktåndskraftiga mot salt. Något som i övrigt är ovanligt hos släktet.
Svartgran (Picea mariana) är i Baggböle representerade med tre olika provenienser vilka samtliga utvecklas bra. De högsta exemplaren är idag nära 10 meter. I sitt hemområde kan träden bli upp till 30 meter höga och över 200 år gamla. Arten bildar nordlig skogsgräns tvärs över hela den nordamerikanska kontinenten. Där växter den i stor utsträckning på magra marker och myrar, till och med på tundran. Dessutom uppträder den som pionjärart på hyggen och brandfält. Likheterna med vår “svenska” tall (Pinus sylvestris) vad gäller strategi och växtplats är i flera fall slående.