Från frö till träd
Hur började allt?
När allt begav sig i slutet på 1970-talet då Carl-Gustaf Thøgersen med vänner och kollegier började anlägga Arboretet i Baggböle, (samtidigt som uppbyggnaden och flytten från Frescati Hage i Stockholm till Campusarboretet ägde rum) var behovet av en plantskola stor. Träd och buskar skulle flyttas, tillfälligt jordslås, frön skulle kultiveras och plantor skulle skolas om. Vi vet att SLU:s försöksstation på Röbäcksdalen fick agera anhalt ett tag då platsen själv har vittnat om detta, men den lånade ytan blev snabbt fylld och det tog inte lång tid förrän behovet om en egen plantskola åter igen blev akut.
I samråd med Umeå kommun hittades en lämplig bit mark, några hundra meter från det planerade arboretet i Baggböle. Problemet var bara att Umeå kommun för tillfället arrenderade ytan till en potatisodlande granne. Arrendet avbröts, ändrades och Arboretum Norr fick i stället börja bruka marken som plantskola. Området stängslades in och lignoserna började frodas. Det vi kan urskilja från äldre bilder och skisser är att endast hälften av dagens ytan nyttjades då, resterande yta var fylld av vildflora. Idag är plantskolan lite dryga en halv hektar och rymmer ca 1000 individer, en frukt- och bärodling samt bodar och tält med diverse redskap och verktyg. Platsen är skyddad från vind av närväxande träd, jorden bördig och markvattnet högt. Exemplariskt för de små plantorna!
Vart kommer alla fröer ifrån?
Vårt mål, åtminstone i Världsdelarna, är att presentera arter såsom arten skulle växa i en naturskogsmiljö inom sitt naturliga utbredningsområde, d.v.s. opåverkat av mänsklig skötsel och förädling. Vill man vara seriös i uppfyllelsen av det målet, bör frömaterialet hämtas på plats i vilda bestånd, så att man kan dra upp plantor med en bred och ”naturlig” genetisk bas. Detta är också en förutsättning för att ett arboretum skall fungera som en värdefull genbank för framtiden. Det som skiljer ett arboretum från andra trädsamlingar i parker och trädgårdar är just dokumentationen och plantmaterialets ursprung. För att en trädsamling skall uppfattas som ett arboretum, skall det nämligen finnas både ett pedagogiskt och ett vetenskapligt uppsåt.
Ur ett globalt perspektiv befinner vi oss i Umeå mycket långt norrut, vilket gör att vi nästan alltid måste söka oss till betydligt sydligare breddgrader när vi vill hitta nytt frömaterial. För att komma ”närmare” vår latitud får vi i stället klättrar högre upp i elevationen, d.v.s. besöka bergskedjor med ett mer likt klimat som Umeå gällande temperatur, nederbörd, etc.
Arboretum Norr har länge samlat egna frön både i Sverige och utomlands under diverse insamlingsexpeditioner. Tidigare expeditioner har bland annat gått till Kamtjatka, Vladivostok och Sachalin i östra Ryssland, till Alaska, samt till berget Changbai Shan på gränsen mellan Kina och Nordkorea. Arboretum Norr är även aktivt inom NAU, Nordiska Arboretumkommittén, som har anordnat flera insamlingsresor som samarbeten mellan olika Nordiska Arboretum. Vi har också ett aktivt utbyte av frö och plantor med andra arboreta och botaniska trädgårdar.
Lagar och förordningar
Idag finns det flera lagar och förordningar som påverkar möjligheten att fritt samla växtmaterial i andra länder. Den viktigaste av dessa är Konvention om biologisk mångfald (Convention on Biological Diversity, CBD) från 1993 vilken, kort sammanfattat, syftar till att man inte skall kunna tjäna pengar på ett annat lands naturtillgångar. Som en allmännyttig och icke-kommersiell vetenskaplig institution kan vi få dispens från dessa regler, men däremot får vi inte fritt dela med oss av vårt plantmaterial till allmänhet eller plantskolister. Vi kan heller inte sälja växtmaterial, vilket annars skulle kunna vara ett sätt att bättra på vår usla ekonomi. Ett undantag är växter som kommer från länder som inte undertecknat CBD eller växtmaterial som är insamlat innan den började gälla 1993. Ett sådant exempel är ett skärmtry som vi erhöll som frö 1976 från University of Alberta i Kanada. I det frömaterialet lyckades vår tidigare föreståndare, Elisabeth Öberg, selektera fram en rikblommande och lågvuxen sort med ett mycket kompakt växtsätt. Sorten har fått namnet Lonicera involucrata ‘Baggböle’, och då vi nyligen har sålt odlingsrättigheterna till E-planta, finns den nu tillgänglig för alla.
Hur går vi till väga rent praktiskt?
När vi sår och drar upp plantor idag sker det nästan uteslutet om hösten, i plantskolan, för att ge fröerna en kallstratifiering och sedan får de gro när de gror. Året därpå, eller om fem år. Eftersom vi inte har tillgång till något växthus eller liknade plats under tak är detta det rimligaste sättet vi kan gå till väga på. Behöver någon art en annan typ av stratifiering sår vi fröerna om vårvintern inne på kontoret, men där är ytan begränsad på tre hyllplan á 20 *60 cm. Temperaturen ligger då tyvärr på bekväma 20 grader och luften är torr, vilket inte altid är optimalt.
När groddplantorna vuxit på sig en aning skolas de om i kruka, så att vi kan ha lite extra koll på dem. Nästa steg är att de planteras ut på friland i raderna i plantskolan där de tas om hand om under kommande år. När de är tillräckligt stora planteras de antingen ut i arboretets terräng eller inne på Campusarboretet.
Plantskolan fungerar som ett första test i härdighet. Klarar de inte plantskolan klarar de heller inte terrängen i arboretet. Plantskolan anser vi vara en mer skyddad plats, delvis med skugga, skydd för vind och stängsel från oinbjudna gäster. Jorden är bördig, området har högt markvatten och vi kan dessutom hålla just ett extra öga på bevattning och ogräsrensning, något som i sånär omöjligt ute i terrängen. En eventuell uppbyggnadsbeskärning sker för vissa arter och individer, mer merparten får växa fritt, precis som de får göra ut i det naturliga.
Plantering sker uteslutande om hösten, då marken är fuktig och resterande skötsel i arboretet lugnat ned sig lite. Även om vissa arter skulle föredra att planteras om våren för at få en längre etableringsperiod, räcker våran tid tyvärr inte till då. Planterar vi om våren kommer dessutom kommande sommar att enbart att bestå av bevattning.
Caudex
Luis Berrios-Negron, konstnär och lektor på Arkitekthögskolan i Umeå har under 2025 samarbetat med oss för att anlägga en installation som ska agera som växthus/uteplats/planteringsaltan i vår plantskola. Virket till byggnationen kommer nästan uteslutande från träd som fällts i Baggböle och har levererats av ”Baggböle Trädförädling” som är våra grannar i byn. I nuläget är bygget under konstruktion men förhoppning kommer det att stå klart 2026.
